Ja jag vet knappt vad jag ska skriva, jag är så less på allt!!!
Jag har mycket att vara glad för igentligen, på jobbet är det stora försändringar på gång och vi ska snart ut och resa mitt hjärta och jag.
Men ändå så känns allt tomt, jag är trött på hela min situation ibland. jag är arg för att det här händer mig och min sambo! Vi förtjänar fan inte att ha det så här svårt.
Jag bor väligt långt i från min familj och känner att jag bara vill leta hus nära dom nu. Jag vill flytta hem (inte hem hem men till staden jag kommer ifrån). Där känner folk mig precis som jag är, gör folket det här??? ibland känns det inte så.
Vi har bott i den här staden i 4 år. Ibland känner jag mig som en utomjording här, igen som vet vem jag igentligen är eller hur jag känner.
Jag känner mig så otroligt ensam i ett rum fullt av människor!
Att vara ofrivilligt barnlös är något som tär otroligt mycket på en som person, ända in i själen. Det är så orättvist att någon ska behöva gå igenom något sånt här.... Känslorna är ofta starka och dalgångarna djupa. Man får försöka ta tillvara på de fina stunderna, då man mår lite bättre, för man behöver all energi man kan få.
SvaraRaderaDu är inte ensam om dina tankar och känslor, och en blogg är ett jättebra sätt att få utlopp för allt....
Stora kramar
Jag känner igen allt det där om känslorna som du beskriver. Ena dagen gör det så ont, så ont att man undrar om det är värt att fortsätta. Nästa dag kan man känna sig stark igen, det pendlar konstant. Fast vi bor i samma stad som de flesta av våra nära och kära så känner vi oss så fruktansvärt ensamma ibland. Därför är jag så glad att IVF-bloggarna finns. Oftast finner man tröst genom att läsa dem. Vi är ju så mycket starkare än vi tror. Styrkekram!
SvaraRaderaSkickar en kram!
SvaraRadera